Det här med vikt och hälsa.

Ständigt återkommande såhär runt årsskiftet. Jag har inte alls prioriterat min hälsa sedan jag fick Alicia för 7,5 månad sedan. I somras var jag ganska duktig och gick några mil i veckan men ju mer vi närmade oss flytten desto mindre tid fanns över till motion. Jag har dessutom alltid Alicia. Det är svårt att hitta tid till träning. Medan hon sover måste ju alla måsten göras. Men detta ska det bli ändring på nu! Nu har måstena blivit färre eller i alla fall inte lika akuta och förhoppningsvis finns mer tid.

Min plan är att själv komma i form först innan jag ger mig på att hjälpa andra. Det känns ändå bra just nu, jag har 3 kilo kvar till min inskrivningsvikt när jag var gravid. Det stod stilla väldigt länge i höstas men nu är jag på banan igen. Givetvis är det inte bara vikten som ska fixas. Jag känner ju att jag behöver träna upp kroppen.

Det krävs ju inte så mycket för att få upp motivationen. Det räcker med att vågen börjar röra på sig lite eller man kommer i de där byxorna som suttit alldeles för tajt alldeles för länge så är allt lättare.

Kosten är A och O!

Jag laddade upp med lite matlådor i frysen i går. Nötfärs med bönor och kikärtor, lök, kryddor och krossade tomater. Lite grönsaker till det. Perfekt!

2018

Då har vi hoppat in i 2018. Vi hade en trevlig nyårsafton hemma hos oss. Vi var lite för mycket folk för min smak. Man kunde liksom inte slappna av förrän efterrätten var undanplockad och då var klockan typ 23, vilket resulterade i huvudvärk halva kvällen. Vi lagade maten själva också vilket vi inte gjort innan på nyår. Alicia hade svårt att komma till ro i allt liv och somnade typ 22.30. Lite tykänslig är hon också nu så det funkade inte att vara hos vem som helst. Summa: det var trevligt men det är väldigt skönt att det är över. 

Världens bästa Theo var så enormt hjälpsam under kvällen och sprang och plockade burkar, flaskor och dukade av borden när alla ätit. Helt sjukt vad duktig den killen är. Sen att det är superjobbigt att inte hamna på samma lag som honom i musiklekarna är ju vidrigt. Han kan väldigt mycket musik denna killen och äger på musicquiz. Vi blev utklassade! Älskade unge.

Det är så skönt att vi kommit in på ett nytt år. Nästa kalas vi har planerat är Alicias 1-årskalas så nu ska vi bara njuta av vardagen, bo in oss i vårt nya hem och hitta vår plats. För i ärlighetens namn så har det varit alldeles för mycket nu. Jul och nyår är jättemysigt men det är mycket jobb. 

Idag när man kommit igen med sömn och allt skit kommit ur kroppen så känner man sig taggad att på riktigt börja leva igen. Jag sa det innan att man behöver liksom inte ta allt på en gång, tar jag inte tvätten i dag så tar jag den i morgon! 

Vi ska börjar kolla över källaren nu. Där har vi stuvat in grejer. En del kan nog slängas för vissa saker bara for med i flytten så vi ska ta och planera lite. Vi har nog ändrat oss hur vi ska ha det där nere. Och det bästa av allt är att det ska bli roligt! Vi kommer ha lådor kvar ett bra tag men vi ska i alla fall ha dem lite mer organiserat och på samma ställe :-)

2018 ska jag njuta. Jag ska vara föräldraledig (förhoppningsvis hela året). Jag ska verkligen ta vara på tiden med barnen. De är det finaste jag har. Jag måste lära mig att inte låta mig påverkas av andra. Man kommer jäkligt lång på kärlek!

Alicia och Theo på nyårsafton. De är så fina så jag blir tårögd. 

Alicia och Milo. Samma sak här, att man kan få tre så fina underbara barn. 

2017 var ett intensivt år. Härligt men jobbigt. Första halvan var jag ju gravid. Vår prinsessa föddes och livet blev liksom komplett. Vi köpte vårt hus. Renoverade i ett halvår och flyttade in. Vi älskar vårt hus och kommer att trivas sjukt bra här. Vi kommer att fortsätta bygga upp vårt drömhus men i lugnare tempo. Det ska bli skönt att kunna leva. Vi behöver tid tillsammans som familj nu för det har inte funnits någon tid över alls att bara vara. Men det kommer nu, 2018.

Pusshej!