A room with a view

En liten sak som liksom kommit lite i skymundan vid barnafödsel och allt är att vi för drygt en vecka sedan köpte ett nytt hus! 

Vi får nycklarna om två veckor och då ska det börja renoveras! Hoppas kunna flytta in framåt början av hösten kanske 😊 

Vi var borta och hämtade ett par nycklar i dag så vi kan gå dit och mäta lite, kolla med rörmokare och börja planera lite. Vi ska ta ner en massa väggar och upp med en massa nya ut med kök och badrum så det är verkligen en massa som ska göras! Det ska bli underbart kul! 

Tog ett litet kort från altanen ut från vårt kommande sovrum 

Staket och buskar ska givetvis ner och trädgården kommer att fixas, men det är inte prio ett utan det får tas efter vi flyttar in. Tänk att gå ut på morgonen och sätta sig här och dricka sitt morgonkaffe till våren 😍

Och lilla Skrållan "kollar" in sitt nya rum. Tror hon godkände det 😉

Så det blir lite mycket nu framöver men det ska bli såå roligt. Det är fri anmälan på att hjälpa till och bära med sen när det beger sig. Jag måste ju vara lite lugn med snitt och grejer ett par månader framöver men jag kan ju peka vart allt ska bäras och ställas 😉

I dag ska vi till BHV för lite viktkontroll. Hoppas att det går bra! Natten har varit helt okej. Somnade vid 22.30, åt vid 02.45 och sen vaknade jag av klockan 06.15. Skönt! 

 

Alla bröderna kom i går. Hon har charmat dem alla tre. Hon var dock väldigt arg en stund på kvällen i går när vi lovat dem lite egentid med lillasyster, så då blev de lite besvikna men det kommer ❤️😊 

Pusshej!

Alicia ❤️

Min underbara lilla prinsessa

Sover så gott i det fina babynestet som mormor gjort.

Vagnen funkar också himla bra 😊

Det är så överväldigande med all denna kärlek till denna lilla varelse! 

Pusshej!

När lillan kom till världen, det var i maj när göken gol...

I måndags vid 12.30 hade vi tid för samtal med läkare angående snittet. Det togs prover och man konstaterade med hjälp av ultraljud att lillan fortfarande låg i säte. Eftersom vi var första och enda snittet planerat till tisdagen så skulle vi infinna oss på sjukhuset redan klockan 06.00, därför bestämde vi oss för att läggas in på måndagskvällen. 

Vi packade in alla grejer och körde in till stan och åt på restaurang. När vi satt där så ringde de från förlossningen och sa att vi blivit framflyttade till 9.00-10.00 på grund av ett annat snitt som räknades som mer akut. Men vi bestämde oss ändå för att stanna. 

På kvällen blev det dusch med Descutan och sen hoppade vi faktiskt i säng typ vid 21.00. 

Tisdag morgon. Ja, jag vaknade ju supertidigt sen var det Descutandusch igen typ 7.30. Jag var tvungen att fasta från midnatt så jag fick ju ingen mat. Sedan sattes kateter vilket var ännu värre än jag tänkt mig. När den satts så låg jag bara kvar i sängen och väntade. Hela tiden kom de in och sa att nu är det inte långt kvar. Ett till ultraljud gjordes och de konstaterade att vi skulle bli föräldrar i dag. Typ 11.30 rullades vi ner på operation, där låg vi och väntade en stund, typ en halvtimme. Sen förbereddes jag för operation med allt vad det innebär. Spinalbedövning skulle läggas, jag var inte så orolig för det innan men när hon började greja med nålen och det strålade och ryckte i vänsterbenet då blev jag riktigt rädd, hon sa att min ryggrad var roterad och drog djupa suckar över att hon inte kom rätt med nålen. Jag tänkte att nu söver de väl mig istället eller blir jag förlamad eller något. Men sen satte hon den! Då domnade största delen av kroppen av. Sen kände jag bara hur de bökade och slet och drog i magen på mig. Några minuter efter de börjat hör vi det ljuvaste skriket... vår dotter! Hon kom till världen 12.45 den 23:e maj 2017. Hon började livet med att skrika och kissa och bajsa 😍

Äntligen hos oss, vår Alicia ❤️

Helt perfekt ❤️ 3422 g och 51 cm lång.

De tyckte att hennes andning var lite ansträngd så barnläkare kallades in men det var ingen fara. Allt gick bra, jag syddes ihop, det hela tog väl runt en timme och vi rullades upp till förlossningen igen. Hon tog bröstet redan på väg från operation 😊Vi fick den traditionella fikan, sååå gott när man inte ätit på så många timmar! . De drog katetern och så åkte vi vidare till BB. 

Smärtan som kom när bedövningen släppte går inte att beskriva. Såå ont. Fick Ketoganinjektion i låret. Jag kom upp på benen under kvällen och kunde med hjälp gå och kissa. Bara det var en lättnad. Men fy fasen vad jobbigt de var att ta sig upp! Och jag såg ju ut som ringaren i Notre Dame och hade sååå ont. Kvällarna och nätterna var jobbigast, är jobbigast. 

Alla storebröder kom och hälsade på lillasyster på torsdagen. Tror hon charmade alla tre vid första ögonkastet ❤️

Fredagen den 26:e maj fick vi åka hem. Lilla fröken älskar att åka bil kan jag säga, skönt det 😊

Det är såå skönt att vara hemma vill jag lova! Nu ska vi hitta våra egna rutiner och bara njuta av livet ❤️

Pusshej! 

Varje minut

För varje minut som går kommer jag närmare dig. Vi är många som längtar. Jag börjar bli nervös. Orolig för hur allt kommer gå. Nu har mina killar åkt till sin pappa och då känns det så himla tomt här.

Milo sa i dag att han nog kommer tröttna på sitt nya syskon 😂 Varför? Alltså när bebisen är typ 5 år kommer vi bara bråka hela tiden! Jag är ju redan trött på Theo! 😂 Haha denna unge! Pusshej!

Bebis bebis

Ett halv hjärta kvar! Sista veckan nu ❤️

I går trodde jag på riktigt att jag skulle få åka in. Hade riktiga förvärkar som höll på ett tag. Det var mycket i går. Theo skulle hämtas efter grabbkväll med övernattning, båda grabbarna skulle på bio vid 11.00. Det var 30 grader varmt. Jag skulle hinna klippa gräset innan jag skulle hämta grabbarna på bion. Sen skulle vi på kalas och sen hem och fortsätta i trädgården. Och så klassiskt lördagstjabb på det, alltid. Är det konstigt att värkarna satte igång. Jag har ju vant mig vid planerat snitt nu men drar det igång innan detta datum så blir det akut snitt och det vill jag verkligen inte! Och att försöka ta det lugnt och andas när man känner paniken stiga är inte lätt. Jag vågade inte äta något på kvällen i går då jag var rädd att behöva åka in. Nu är jag skiiiithungrig! 

Natten var lugn. Får ta det lite lugnare i dag. Fotbollsmatch i Tingsryd, sen ska barnen lämnas och sen ska vi skriva lite papper 😊 Tänk, nästa gång mina prinsar kommer så har de ett litet syskon ❤️ Helt sjukt! Som vi längtat! 

Vi har ju haft som tradition på lördagar på barnveckor att vi sover med barnen. Det var många veckor sedan jag kunde sova på golvet med barnen nu men vi försöker göra det bästa av situationen. De sover i Milos rum. Vi ligger och myser och äter lördagsgodis tills ögonen går i kors sen stänger vi av teven, säger godnatt och så lägger jag mig i min säng. De förstår och de förstår att jag inte kommer att kunna sova där inne med bebis på golvet sen. Jisses vad jag älskar mina grabbar, de är så kloka och förstående ❤️ Och så längtar de fruktansvärt mycket efter sitt syskon 😍 Pusshej nu måste jag äta!!!

MHV🤘🏻

Galet galet! Jag valde i alla fall rätt vecka att ta semester ;-) 10 dagar kvar. Eller?

I dag ringde det inget uppringnings-ID, tänkte direkt att det måste vara antingen barnmorskan eller förlossningen. Mycket riktigt det var min barnmorska Lena. Hon undrade lite vad jag hade för mig. Hon sa att hon pratat med en annan från barnhälsovården som nämnt att det varit någon i Nybro som hörde till Emmaboda i går. Japp, det var jag. Det hade nog blivit något fel med tiderna :-S

Hon sa att hon då kollat i min journal och sett mina äventyr senaste veckorna. Hon undrade hur jag tog detta och hur jag kände inför snitt och hur jag haft det efter vändningsförsöken. Hon hade ju inte alls blivit uppdaterad på detta eftersom de har det underbara telefonsystemet Tele-Q (eller vad det heter) i Kalmar landsting, så när jag ringt och försökt få tag i henne så hade jag bara kommit till andra barnmorskor.

Nu undrade hon ju om jag ville komma in i dag igen på min bokade tid. Jag förklarade som det var att jag gärna ville kolla hur bebis ligger så att den inte vänt sig och här går jag och tror att jag ska bli snittad inom en ganska snar framtid. Hon förstod mig och jag var välkommen in. De har ju ultraljud i Nybro så jag dubbelkollade med henne så att hon kunde kolla ordentligt med ultraljud också när jag kommer in.

Syster följde med in till Nybro och var med denna gången. Blodtrycket låg bra, SF-måttet hade ökat rejält typ 3 cm sedan sist. Hon kände och klämde och lyssnade på hjärtljuden som var jättebra denna gången, phew, jag hade inte varit sugen på att bli inskickad till Kalmar igen ;-) Jag förklarade vart jag tror huvudet ligger och hon var beredd att hålla med fast inte helt 100. Så ultraljudsmaskinen sattes igång. Den var inte helt ny heller. Men som hon sa den fyller sin funktion. Och det viktigaste i dag var ju (förutom att bebis mår bra givetvis) att se om bebis ligger kvar som innan, alltså med rumpan neråt. Hon var ganska säker på att det var så men ville ändå att en annan barnmorska kollar ordentligt. Bebisen är ju väldigt stor därinne nu så det är ganska så svårt att urskilja vad som är vad men man såg ju ganska tydligt vad som var huvudet.

In kommer nästa barnmorska. Hon ville känna först - Oj, det sitter i alla fall rejält fast här.

Och så igång med ultraljudet och jo, visst är det så rumpan ner och huvudet till höger under revbenen. Som jag trodde. Jag var tvungen att fråga om de tror att det finns chans att bebis snurrar nu sista dagarna. Nej det trodde ingen av dem att det skulle hända. Bebis sitter fixerad med rumpan nedåt nu.

Så nu tror jag faktiskt att det är safe att ställa in sig på snitt. Men som jag sa till syrran, nu när man vet hur bebis ligger helt säkert då börjar man noja för nästa grej. Att det ska sätta igång innan snittdatumet. Snittdatumet är ju väldigt nära det beräknade födelsedatumet. Drar det igång med värkar eller vattenavgång nu så blir det akut snitt. Det vill jag verkligen undvika. SÅ aldrig kan man bara chilla och vänta in dagen med ro. Nu blir det till att sitta blixtstilla ända fram till snittdatumet. Haha, det skulle ju funka!? Pusshej!

Monsterfrukost

Känner mig faktiskt något piggare i dag. Tankar upp kroppen med en riktig brakfrukost så kanske jag håller energinivån uppe. Sitter och planerar dagen. Inte för mycket men ändå måste jag göra lite nytta. På schemat i dag:

- Gå igenom förlossningsväskan. Tror jag packat ner allt för mycket, eller kanske lite fel.

- Dammsuga altanen + övervåningen.

- Vila!

- MHV i Nybro (spännande att se om det blir rätt denna gången).

Lite lagom planer för dagen. Jag har fortfarande lite problem med morgonrutinerna. Jag har en tendens att väcka Theo alldeles för tidigt (har inte lärt mig att han inte har fritids längre) så i dag så var det en timme kvar till han skulle cykla till skolan när han ätit frukost. Stackars barn, haha! Men han var pigg och vi gick runt och städade och pratade och så bestämde vi att jag låter honom sova minst en halvtimme längre i morgon. Det är väl ingen mening att få in rutinerna nu heller kanske då de kommer att ändras så fort bebis kommer och Milo har bara fritids fram till sommarlovet sen får han ett riktigt långt och skönt sommarlov han också!

Nu är det bara 10 dagar kvar till beräknat datum, 10 dagar, det är ingenting. Känns som att jag säger så varje gång men ärligt i morgon är det liksom ensiffrigt! Galet! I dag ska vi i alla fall med säkerhet få reda på hur bebis ligger. Jag har mina aningar men man vet aldrig med den här.

Och så väntar vi på ett spännande besked under dagen. Det är många bollar i luften nu så håll tummarna!

Pusshej!

Tji fick jag!

Jag hade fått fel tid till mödrahälsovården i dag så det var bara att vända hem igen. Det var i morgon jag skulle vara där. Jag är rättså säker på att jag fått fel tid eftersom jag skrivit upp det på olika ställen och vi kommenterade när vi fick tiden ombokad att det är Norges nationaldag, men men. Som jag sa till Emma; det hade varit värre om jag tagit ledigt från jobbet och åkt dit. Nu var jag ju ändå ledig så det var ju inte jättefarligt. Ny chans i morgon 😊

Får nog snart inse att jag påverkas av pollen. Jag har varit täppt nu i två veckor. Hoppas att det bara är nu under graviditeten!

Kroppen är nära en förlossning nu känner jag. Jag är trött, har varit duktig och gått och lagt mig med jämna mellanrum och vilat faktiskt. Det strålar i benen så de viker sig ibland, förmodligen är det någon som kasar ner i bäckenet. Ryggen, ryggen gör ont nu. Andfåddhet, jag är en sådan som irriterar sig sjukt mycket på folk som andas högt eller tuggar högt. Jag irriterar mig på mig själv på kvällarna för att jag andas högt! Inte lika jobbigt som när någon snarkar men jag kan lugga och snurra för att det stör mig 😬

Jag får panik när alla går och stökar ner i huset och räknar med att jag ska springa och plocka bara för att jag är "ledig". Jag vill ha rent och fint när vi åker till förlossningen så att det är rent och fint när bebisen kommer hem och så att jag slipper städa det första när vi kommer hem. Men det känns lönlöst. Går och tjatar hela tiden. Jag orkar liksom inte böja mig ner tusen gånger. Handlar, städar och tvättar varje dag!

Theo var så söt i går, vi har börjat med ett nytt system här i huset. Alla har fått egna tvättsäckar på sina rum (vi har inte längre plats på toaletten då skötbordet står där nu). Så i går tog jag upp stora tvättkorgen och sa att alla kunde tömma sina säckar där då fixar jag resten. När Theo tömt sin står han och kollar på tvättkorgen. -Alltså mamma, det är redan fullt, tänk sen när bebisen kommer, den kommer ju typ byta kläder hela tiden. Det kommer bli såå mycket att tvätta!!

Gullunge, han är så smart och omtänksam den killen ❤️

Och tänk att jag lyckades övertala honom att klippa sig 😍 Min fina kille alltså ❤️

Nu ska jag gosa med mina killar och sen behöver den här tjockisen vila inför besöket på MHV som tydligen är i morgon 🙃 Pusshej!

Huvudsaken!?

Såhär ligger vi om kvällarna. Det ska verkligen bli spännande att se om bebis flyttat sig något i morgon 😉 Huvudet har ju på alla ultraljud varit beläget till höger, typ bredvid naveln. Vad tror ni? Har hon flyttat sig 🤔

Haha! Men visst, det kan ju vara en stooor rumpa 😬🙃 Pusshej!

👍

Rensning och storstädning av kylskåp. Det är alltid lite jobbigare än man tror. Men nu är det färdigt. Grymt duktigt gjort av mig! Belöning? Japp!

Vattenmelon. Massvis med vattenmelon. Nu behöver jag vila. Jag kan bocka av allt på min lista för i dag. Sen ska jag hämta Milo tänkte jag. Så jag behöver nog sova en stund innan ;-) Jag har lite dåligt samvete att jag inte orkar hitta på så mycket med kidsen just nu. Men jag tror att de förstår. Vi får ta igen det sen. På Milos veckoinformation stod det att de skulle ha sommarfest nu i början av juni. Han sa att jag måste komma på det. Självklart och då blir det nog en till som följer med sa jag. Bebisen har troligtvis kommit då ju :-) Han blir så fnittrig och förväntansfull när vi pratar om att det är nära. Han börjar typ skutta.

Jag vågar dock inte hoppas för mycket. Tydligen så är det 3 % som ligger i säte när det är dags. 3 % är ju inte alls många så det kanske är så att vår bebis gör en kullerbytta nu sista dagarna innan snittet ska äga rum. Nä, jag tror inte att man ska ropa hej. Allt kan fortfarande hända! Fast vi räknade ut att vi gjort 9 ultraljud nu och att bebis legat likadant alla gånger...?
Pusshej!

Vecka 39 och nya rutiner

I går gick vi in i vecka 39. Det är nära nu! Jag tycker det är superkonstigt att resten av familjen sticker till jobb, skola och fritids på morgonen och jag sitter här. Inget jobb. Missförstå mig inte, det är såå skönt. Jag känner verkligen att kroppen behöver detta nu. Vi behöver ta det lugnt. Jag har ju givetvis gjort ett litet schema över saker jag ska göra varje dag MEN jag ska också tryck in vila, jag måste verkligen lägga mig och sova en halvtimme varje dag nu jag känner i kroppen att det är nära. I går var jag helt slut på förmiddagen, svimfärdig och svårt att andas och så varm. Jag kom till frissan och var helt vimmelkantig. Det försvann efter ett tag vilket var himla tur annars hade jag aldrig orkat med resten av dagen och blodomloppet.

I dag har vi inte så många måsten. På schemat står kylskåpsstädning och städning av kök. Först ska jag bara chilla en stund så frukosten får landa och sen tar vi lite i taget.

I morgon ska jag till MVC i Nybro. Det känns skönt att just detta besök blir i Nybro för de har ultraljud där så då kan hon kolla att bebis inte har vänt sig. Jag tror inte det men man ska aldrig säga aldrig. Skönt att kolla. Har den inte det så är det ju inte jättelänge till bebis kommer. Eller ja, det är det ju inte i vilket fall som helst :-)

Pusshej!

Blodomloppet!

I somras frågade Theo mig om vi inte kunde springa blodomloppet denna våren. Självklart ska vi göra det. Visste kanske inte riktigt då att jag skulle vara några kilo tyngre och att det skulle vara 13 dagar kvar tills vår bebis skulle beräknas komma. Som tur är så har jag en syster som ställer upp för jämnan 😊 Så jag anmälde henne och Theo och så Milo till lilla blodomloppet som gick av stapeln i går. 

Vilka insatser! Sååå duktiga! Först ut var Milo som sprang lilla blodomloppet helt själv! Nemas problemas, han stack iväg på uppvärmningen och stod där själv bland alla barnen så himla duktig. Det var såå varmt när han sprang så han var svettig när han kom i mål. Men så nöjd och glad och han fick ju en medalj också :-)

Theo var skitnervös innan, han var så orolig och tyckte att han kanske borde sprungit lilla blodomloppet istället han också (800 meter) men det slutade med att han sprang en bit med sin moster och sen drog han iväg själv. 5 km på 25.14, vilken stolt kille jag fick i mål! Och vilken stolt mamma som väntade i mål! Hans självförtroende sköt i höjden och han pratade om att springa en mil nästa gång och sen ett maraton. Jag är så stolt! Milo och jag satt vid mål och så sa Milo "Där kommer Theo!" Nej tänkte jag det kan det ju inte vara, men jo, världens bästa Theo var det minsann!

Nästa år siktar vi på milen han och jag <3 p="">Pusshej!

Sista på länge!

Hoppade in i bilen och körde mot min sista arbetsdag på väldigt länge i går. Taggad 👍🏻

Det var ju lite att plocka undan och städa 🙈 Precis när jag var klar så välte jag min öppna vattenflaska över almanacka, penställ och mitt stora prylställ.... jahopp. Torka torka!

Men jag fick ordning till slut. Liite sorgligt var det att lämna allt ändå 🙁

Vi kunde ju inte ha ett allt för abrupt avslut så vi, jag, Lotta och Emma drog vidare till Espresso house för att "fira". Kommer sakna många, speciellt Lotta och Bitte. Och så finns det vissa jag gärna skulle slippa se någonsin igen. Men nästan alla kommer jag att sakna på ett eller annat sätt 💕 Pusshej 

Favoriter just nu

I lördags blev jag sjukt sugen på bagels med philadelphiaost, bacon och tomat. Det var så underbart gott så det får det bli i helgen också 🙂 Hade inga bagels eller bacon i går men det gick hyfsat bra med skinka och chiabröd i utbyte.

Och grejerna jag aldrig tröttnar på; vattenmelon och apelsinjuice! Jisses vad jag är hungrig 🙈 Pusshej!

Hur var det nu?

Jo men det här med att planera barnafödsel var väl inte min starka sida. En liten uppdatering från dagen:

Vi kom in till mottagningen i dag vid 10-tiden och träffade en superbra barnmorska. Eftersom hon inte kan läsa om mina MVC-besök då jag hänger i fel landsting på de besöken så ville hon att jag skulle berätta om allt den senaste tiden. Hon förstod mig. Hon ville kolla bebis en gång först innan hon kallade in läkare. Hon förklarade lite snabbt att det såg ut som att bebis kasat ner med rumpan nu i alla fall. Hon frågade lite saker om hur jag kände inför snitt och sånt innan hon gick och hämtade en läkare. Supergullig läkare som klappade om mig och förklarade allt jättebra. Hon sa att när hon hört om mina vändningsförsök och att barnet ligger i tvärläge pus att jag fött två barn vaginalt innan så hade hon bestämt innan hon kom in till oss att hon skulle råda mig att inte snitta och istället låta allt starta själv och att man sedan sveper runt barnet på något vänster så att huvudet hamnar nedåt och liksom inte kommer runt igen då värkarna börjat. Det lät riktigt läskigt faktiskt.

MEN sa hon när hon körde med ultraljudsmaskinen, nu ligger bebis med rumpan nedåt och då planerar vi in snitt. Jag kan säga att jag blev väldigt lättad, det andra hon förklarade lät superläskigt.

Vi har fått ett datum och jag vet att alla är supernyfikna men nu har vi avslöjat så mycket annat så något vill vi ha hemligt så länge det går. Sen fattar jag med att det kommer att brista på slutet och att vi kanske försäger oss och lite så men just nu vill vi inte berättar och det är ju inte inom de närmsta dagarna direkt så nu är det såhär.

Det var inte så mycket mer vi fick reda på i dag faktiskt. Bebisens kön fick vi konstaterat ännu en gång. När jag ringde ner till  dem i går så lät det superbråttom att jag var tvungen att komma ner och träffa läkare direkt men så var det inte i dag. Hon sa till mig i går att vi skulle träffa läkare för planering och sedan även träffa anestesiläkare men så var det inte. I dag skulle de mest kolla hur bebis ligger och se om ett snitt var på tapeten. Så vi har fått en ny tid för läkarbesöken också... Tycker lite synd om min gubbe som fick köra 12 mil för att se typ samma sak som vi såg i går. Vi räknade ut att det var nionde ultraljudet nu. Jisses jag gjorde ett var med brorsorna! Två till blir det minst, kanske till och med tre om jag ska kolla till läget på MVC-besöket nästa vecka också. Om det nu inte är så att bebis spontanvänder sig då blir det ju vaginal förlossning i alla fall.

Hua, det är mycket att ta in nu. Om man ändå hade haft facit i hand och skulle veta att bebis inte kommer att vända sig eller kommer att vända sig... Men så enkelt är det ju inte. Det planerade datumet är som sagt inte inom de närmsta dagarna. Tror de ville skjuta på det så länge som möjligt eftersom det finns så gott om fostervatten och bebis mår så bra där inne så chansen för vändning finns fortfarande. Men läkaren sa innan hon gick "jag tror det blir snitt, jag tror inte den vänder sig" och så flinade hon. Gillade henne skarpt. Tusen gånger bättre än de i Kalmar som typ kastade ut oss när vi nämnde Karlskrona. Oproffsigt!

Nä men nu lockar min vattenmelon :-) Pusshej!

3 dagar kvar att jobba. 19 dagar till beräknat datum  

Guld och gröna skogar?

Alltså det är jobbigt nu. Hela kvällen i går hade jag så ont. Så fort jag vänder mig på natten gör det ont. Halsbrännan är extrem och det kryper i benen. Jag mår illa. 

Jag tycker ändå att jag mått bättre senaste veckorna. Foglossningen har försvunnit till stor del och illamåendet har varit lindrigt ett bra tag. Men nu efter läkarens brottningsmatch med min bebis så vet jag inte riktigt vart jag ska ta vägen. Det är lite bättre i dag än det var i går kväll men jag fick ju stiga upp innan klockan ringde typ 04.40 för att stoppa i mig Novalucol. 19 dagar till beräknat datum och det känns ändå som att det borde vara mer. Det känns som det gått så himla snabbt nu på slutet.

I dag ska vi som sagt träffa läkare vid 10-tiden för planering av kejsarsnitt. Jag är inte längre så nervös och orolig inför snittet. Det jag är orolig för är att vi nu planerar, får ett datum, förbereder allt och så vänder bebis sig rätt i sista sekund. Då blåser de av snittet, DET är jag mest orolig för. Det har varit en sån mental

omställning från att på ett par veckor vara helt inställd på att allt var normalt och att en "vanlig" förlossning väntar inom några veckor till att helt plötsligt fått beslut om snitt. Och det är typ jättesnart. Läskigt. Ska man då behöva ställa om sig en gång till om bebis vänder på sig? Usch hoppas när vi väl fått datumet att den ligger kvar där den legat senaste veckorna och större delen av tiden.

Bebis ligger alltså inte i säte utan i tvärläge. Den har inte sjunkit ner i bäckenet över huvud taget, inte med rumpan och inte med något. Den ligger nästan som bilden längst till höger, lite mer diagonalt så att huvudet är strax under mina högra revben och rumpan ner mot min vänstra höft liksom. Och när den ligger så så är det enkelt att knuffa runt den eftersom den inte sjunkit ner alls.... Japp superenkelt! Om man inte väntar världens envisaste bebis. 

Vi får se vad de säger i dag. Den ligger fortfarande kvar i samma läge så snittplanering blir det. Frågan är när och hur? Det känns som att det är väldigt nära till att jag får hålla min bebis i mina armar ❤ Pusshej!

Min planering.

Det blev trots allt ett vändningsförsök till. Denna läkaren var verkligen jättebra, förklarade allt jätteväl och man kände sig lite mer med. Så hon lyckades övertala mig till ett försök till, vilket jag ångrar nu, det gjorde tusen gånger mer ont och det hjälpte inte. Denna bebisen ska ligga på tvären, punkt. Hon sa att eftersom bebis inte sjunkit ner med rumpan utan ligger mer i tvärläge så är det bara att ge den en liten knuff. Jovisst. Hon tryckte och knuffade och klämde så mycket värre än förra gången så tårarna rann på mig. Det gjorde alltså ont på riktigt. Bricanylet var också mycket värre. Jag skakade som tusan och blev helt matt och illamående. Jag är fortfarande jätteöm i magen och ryggen och matt i kroppen.

Jag fick också lite sammandragningar efteråt, det var lite läskigt för de kom helt regelbundet.

När hon sedan började berättar om hur vi skulle gå vidare, först med utredning av hur stort bäcken jag har och sedan tillväxtultraljud för att uppskatta hur stor bebis är och om det i så fall går att föda i säte så var jag tvungen att avbryta henne och säga att vår plan ändå är att föda i Karlskrona. Hon blev sur. Alltså på riktigt sur. -Vad gör ni då här? Varför har ni gjort vändningsförsöken här? -Jag ska inte tvinga er. - Då får ni kontakta Karlskrona så får de ta hand om dig. Ooops.

Sen kopplades vi upp på CTG i en timme för att kolla så att bebis mår bra. Efter det kom en annan kvinna in, undersköterska som skulle koppla bort allt. Sambon fick påminna henne om att dra nålen ifrån min hand när hon var på väg ut (jag hade glömt att den satt där). -Den kan de väl ta i Karlskrona svarade hon då och flinade innan hon tog bort den. Det var väldigt känsligt det här tydligen. Kanske skulle gjort vändningsförsöken också i Karlskrona när man tänker efter ;-)

Jag ringde i alla fall till Karlskrona när jag kom hem och det tyckte att det var bråttom så i morgon ska jag träffa läkare där nere och planera kejsarsnitt. Det kan ju hända att bebis vänder sig av sig själv vilket man kontrollerar ett par gånger innan det är dags så än är vi inte säkra på hur denna bebis ska göra entré i denna värld. Men den verkar ju inte direkt följa strömmen ;-)

Pusshej!

Vecka 38

På väg till Kalmar ❤ Pusshej!

Jodå

Här är den, magen som inte kommer att sjunka.

Känner att bebis fortfarande ligger fel. Men efter mycket velande och goda råd så tror jag att vi har bestämt oss för att åka in till Kalmar som bestämt i morgon och med ultraljud konstatera hur bebis ligger, sen tror jag att vi tackar för oss. Ligger bebis fel så tror jag att vi tar det så. Vi frestar inte på mer nu. Vill den ligga snett så får den det. Då åker vi hem och så ringer jag förlossningen i Karlskrona och bokar en tid för samtal och planering inför planerat kejsarsnitt. Jag känner mig helt okej med detta nu.

Jag har läst på, jag har pratat med folk och jag känner att jag har tillräckligt med kött på benen för att ta detta beslut nu.

I dag är det tre veckor till beräknat födelsedatum. Det är helt sjukt. Man är gravid i nio månader och jag har tre veckor kvar! Helt galet! Jag är redo att träffa min bebis nu, men jag har några saker till jag vill förbereda.

Fortsättning följer i morgon. Pusshej!

Fram och tillbaka.

Ja jag tycker om att planera och veta saker i förväg. Min hjärna är helt upp och ner efter gårdagen med beslut om snitt eller vaginal förlossning. Vi pratade lite om det i går och bestämde att jag ringer till barnmorskan i dag och bollar lite. 

Jag blev liite lugnare. Hon sa att vi väntar och ser vad som händer på måndag och planerar utifrån det. Hon visste inte om det var annorlunda i Karlskrona men sa att jag kunde ringa och kolla om jag ville veta. Hon sa också att hon inte tror att bebis kommer att vända sig nu om den inte gjort det hittills.

Så jag ringde till Karlskrona. Ligger barnet i säte planerar man snitt. Punkt. Okej? Att det skiljer så mycket på så få mil 😯 Jag sa att vi har nytt vändningsförsök på måndag och troligtvis röntgen samma dag om bebis inte vill flytta sig. Hon sa att vill jag föda mitt barn i Karlskrona så ringer jag ner på måndag efter försöket och bokar en tid, sitter ner med läkare och planerar och pratar igenom allt. Jisses vad förvirrande!

Nu är det

25 dagar kvar och jag vet INGENTING! Jag vet inte ens vad jag hoppas på!? Efter jag pratat med Kalmar var jag inställd på "vanlig" förlossning men nu efter jag pratat med Karlskrona så lutar det åt snitt 🙈

Gaaah! Pusshej

Vändningsförsök.

I dag var alltså dagen då vi skulle lära bebis göra kullerbytta. Kom in till förlossningen klockan 8.00. En liten koll först av två barnmorskor och sedan men ultraljud att bebis fortfarande ligger fel. Sen kopplades vi upp på CTG.

Snyggaste morsan! Trodde inte att man skulle behöva svida om till balklänning men det skulle man.

Jag var ärligt talat jättenervös för Bricanyl som man skulle få hjärtklappning och darrningar av. Efter en (vad det kändes som) evighetsväntan på läkaren så gjordes först ett till ultraljud för att kartlägga bästa hållet att vända på. Sen var det bara att tuta och köra. Men det är en riktigt envis bebis vi har att göra med så det var inte många centimeters förflyttning idag.

Men lite selfies hanns med i väntan i alla fall :-)

Så då tar vi plan B. Nytt vändningsförsök på måndag. Fungerar inte detta så planeras det väl att jag ska ge mig på att föda i säte. Först gör man en bäckenröntgen och tillväxtultraljud (troligtvis också på måndag) för att se så att det finns plats och att bebis inte beräknas väga över 4 kg.

Jag trodde faktiskt inte ens att man försökte föda i säte nu längre. Men jag har dessutom fött två barn med normala förlossningar innan så det tyckte absolut att det var det bästa alternativet för mig och bebis.

Nu blir det en lång väntan till måndag. Vi kan ju hoppas på att bebis ändå vill vända sig själv. Pusshej!

Valborg/1:a maj.

I går var vi hos mamma och kollade på Eringsbodas majbrasa. 

Kolla gräsfläckarna! Och Theo var värre ;)

Vi fick god mat och sov över. Sov ganska illa kan jag säga. Milo sparkas och Theo luktade så mycket hårgelé 🙈 Trorbebus gjorde en liten vändning i morse, inte helt säker på vad eller hur men det känns som att bebis intagit en annan position där inne, är det rätt eller inte får vi ju veta i morgon. 

Upp med tuppen, lite frukost och i väg till jobbet. 

Tänkte ju lite när jag stod i hissen att nästa gång jag tar denna hissen upp kanske det är dags 😬🙃🙂 Brukar ju inte ha så många ärenden upp denna vägen nu för tiden så kanske 👶🏼

Pusshej!