I dag sprang jag min första mil utan att stanna. Efter typ 3 km började jag planera och fundera på om jag kan klara milen innan midsommar. 5:e och 6:e kilometern ville jag bara stanna och lägga mig i diket, efter 7 km hade jag grym energi och bestämde då att jag skulle köra på, springa EN MIL utan att stanna. I did it. 54 minuter. Stolt. Glad. Trött. Ont i vaderna. Pusshej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar