Har jag sagt att jag älskar rutiner!? Jag trivs när jag vet på ett ungefär hur dagen kommer att se ut. När killarna ska till skolan, när de kommer hem, vem som tränar på vilka tider och på vilka platser. Babysim, babycafé, kyrkis, yoga. Allt har liksom sin tid och man kan planera, sen blir det ju inte alltid som man har ju ett mål i alla fall :-)
Varannan vecka är vi 6 personer i hushållet, det är mycket mat, mycket tvätt, mycket disk mycket av allt, men allt detta blir så mycket lättare när man har kommit in i rutinerna. Jag vet vilka dagar det kommer mest tvätt eftersom majoriteten av killarna har träning tisdagar och torsdagar. Jag vet vilka dagar vi kan sitta hela familjen och äta middag tillsammans i "lugn och ro". Jag vet att när jag lämnat den/de som ska lämnas i skolan så åker vi hem, Alicia äter och sen kommer vi ut på en runda (om det då inte ösregnar) och då sover hon en stund i vagnen i den friska luften. Hem och äta frukost. Städa undan, handla om det behövs och göra dagens måsten innan det är dags att hämta Milo i skolan. De andra killarna reder ju sig själva och cyklar oftast både till och från skolan så det är bara Milos tider jag behöver anpassa mig efter. Theo har ju tydligen gått och blivit stor han också nu och hänger med sitt team efter skolan. I dag ska de cykla till simhallen. Mamman tycker att detta är lite läskigt men jag måste också lära mig att han börjar bli stor.
Och varannan vecka är det mest bara jag och Alicia hemma. Pappan kommer hem lite ibland och pussas och äter annars har han att göra i huset i ett par månader till. Inte alls mycket tvätt. Diskmaskinen körs typ 3-4 gånger i veckan, inte om dagen ;-) Det är tyst. Det är verkligen kontraster. Bäst är ju givetvis när huset är fullt och familjen är komplett.
Summan av detta är att när man fått vardagen i rullning, tider, mat, promenader så har vågen ÄNTLIGEN börjat röra på sig lite igen. Inga monstersiffror men det går neråt. Ett par kilon de senaste veckorna. Det känns bra. Det mesta känns bra. Det kommer att kännas ännu bättre om drygt en månad när vi har alla kalas och dop bakom oss. Det är ändå väldigt mycket att tänka på och jag känner mig enormt stressad över att missa något eller inte hinna, eller att inte få tag i alla presenter. Det är roligt med kalas, men det är också skönt när de är över speciellt när det blir så här mycket på en gång och vi liksom inte riktigt har tid egentligen. Men det går, det löser sig ju alltid. Vi tar en sak i taget. Ett kalas i taget. Jag har ju en och annan hustomte som hjälper mig med mycket <3 p="">
Nä nu är det matdags för lillfisan, sen ska vi hämta Milo och sen till huset och sen hem. Fotbollsträning för Milo också ja :-)
Pusshej!
