Baksidan

I dag har jag skrivit, skrivit och skrivit. När jag väl skulle hoppa över till akuten och skriva så fick jag så jäkla ont i svanskotan. På riktigt ont. Det enda sättet som funkar att sitta på är om jag sitter med en fot under mig, men vad händer då? Ja foten somnar ju givetvis. Lååånga diktat var det med. Och jag skrev och skrev och för varje diktat jag skrev dikterade de två nya... och magen då! Tror jag fått någon form av gravid-laktos-intolerans. Så uppsvälld efter jag ätit min fil! Där får man för att man äter fil och müsli när ALLA mina kollegor äter tårta! Köper laktosfritt i morrn och testar.

Sen skulle jag ta mig ner för tusen trappsteg till tåget. Ont. Regn. Så mycket regn. Får lägga om min strategi med att ringa sambon när jag går i de mörka gränderna själv, han svarar aldrig, får boka någon annan nästa gång... Det är på riktigt skitläskigt! När jag till slut kommit ner, lyckligtvis utan att jag blivit överfallen på vägen plingar det i tåghögtalarna "Krösatåg mot Emmaboda, Vissefjärda och Holmsjö....." sen slutar det? Jaha? Vad händer sen? Är det något Är det inställt? Bra att vet om jag ska börja springa i regnet mot busshållsplatsen? Man ropar väl inte ut i högtalarna om allt är som det ska? Kollar tavlan, det står inget. Väntar lite och känner att jag helst vill ställa mig och skrika åt att hela världen och alla dess invånare är emot mig! Men DÅ kommer mitt tåg. 

Så nu ska jag hem och gosa med i alla fall en av mina pojkar. Den andre ska sova hos kompis. Vi hoppas på en bättre dag i morgon. Och mer kärlek åt folket. Godnatt, puss!