Vi packade in alla grejer och körde in till stan och åt på restaurang. När vi satt där så ringde de från förlossningen och sa att vi blivit framflyttade till 9.00-10.00 på grund av ett annat snitt som räknades som mer akut. Men vi bestämde oss ändå för att stanna.
På kvällen blev det dusch med Descutan och sen hoppade vi faktiskt i säng typ vid 21.00.
Tisdag morgon. Ja, jag vaknade ju supertidigt sen var det Descutandusch igen typ 7.30. Jag var tvungen att fasta från midnatt så jag fick ju ingen mat. Sedan sattes kateter vilket var ännu värre än jag tänkt mig. När den satts så låg jag bara kvar i sängen och väntade. Hela tiden kom de in och sa att nu är det inte långt kvar. Ett till ultraljud gjordes och de konstaterade att vi skulle bli föräldrar i dag. Typ 11.30 rullades vi ner på operation, där låg vi och väntade en stund, typ en halvtimme. Sen förbereddes jag för operation med allt vad det innebär. Spinalbedövning skulle läggas, jag var inte så orolig för det innan men när hon började greja med nålen och det strålade och ryckte i vänsterbenet då blev jag riktigt rädd, hon sa att min ryggrad var roterad och drog djupa suckar över att hon inte kom rätt med nålen. Jag tänkte att nu söver de väl mig istället eller blir jag förlamad eller något. Men sen satte hon den! Då domnade största delen av kroppen av. Sen kände jag bara hur de bökade och slet och drog i magen på mig. Några minuter efter de börjat hör vi det ljuvaste skriket... vår dotter! Hon kom till världen 12.45 den 23:e maj 2017. Hon började livet med att skrika och kissa och bajsa 😍
Äntligen hos oss, vår Alicia ❤️
Helt perfekt ❤️ 3422 g och 51 cm lång.
De tyckte att hennes andning var lite ansträngd så barnläkare kallades in men det var ingen fara. Allt gick bra, jag syddes ihop, det hela tog väl runt en timme och vi rullades upp till förlossningen igen. Hon tog bröstet redan på väg från operation 😊Vi fick den traditionella fikan, sååå gott när man inte ätit på så många timmar! . De drog katetern och så åkte vi vidare till BB.
Smärtan som kom när bedövningen släppte går inte att beskriva. Såå ont. Fick Ketoganinjektion i låret. Jag kom upp på benen under kvällen och kunde med hjälp gå och kissa. Bara det var en lättnad. Men fy fasen vad jobbigt de var att ta sig upp! Och jag såg ju ut som ringaren i Notre Dame och hade sååå ont. Kvällarna och nätterna var jobbigast, är jobbigast.
Alla storebröder kom och hälsade på lillasyster på torsdagen. Tror hon charmade alla tre vid första ögonkastet ❤️
Fredagen den 26:e maj fick vi åka hem. Lilla fröken älskar att åka bil kan jag säga, skönt det 😊
Det är såå skönt att vara hemma vill jag lova! Nu ska vi hitta våra egna rutiner och bara njuta av livet ❤️
Pusshej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar