Jag tycker ändå att jag mått bättre senaste veckorna. Foglossningen har försvunnit till stor del och illamåendet har varit lindrigt ett bra tag. Men nu efter läkarens brottningsmatch med min bebis så vet jag inte riktigt vart jag ska ta vägen. Det är lite bättre i dag än det var i går kväll men jag fick ju stiga upp innan klockan ringde typ 04.40 för att stoppa i mig Novalucol. 19 dagar till beräknat datum och det känns ändå som att det borde vara mer. Det känns som det gått så himla snabbt nu på slutet.
I dag ska vi som sagt träffa läkare vid 10-tiden för planering av kejsarsnitt. Jag är inte längre så nervös och orolig inför snittet. Det jag är orolig för är att vi nu planerar, får ett datum, förbereder allt och så vänder bebis sig rätt i sista sekund. Då blåser de av snittet, DET är jag mest orolig för. Det har varit en sån mental
omställning från att på ett par veckor vara helt inställd på att allt var normalt och att en "vanlig" förlossning väntar inom några veckor till att helt plötsligt fått beslut om snitt. Och det är typ jättesnart. Läskigt. Ska man då behöva ställa om sig en gång till om bebis vänder på sig? Usch hoppas när vi väl fått datumet att den ligger kvar där den legat senaste veckorna och större delen av tiden.
Bebis ligger alltså inte i säte utan i tvärläge. Den har inte sjunkit ner i bäckenet över huvud taget, inte med rumpan och inte med något. Den ligger nästan som bilden längst till höger, lite mer diagonalt så att huvudet är strax under mina högra revben och rumpan ner mot min vänstra höft liksom. Och när den ligger så så är det enkelt att knuffa runt den eftersom den inte sjunkit ner alls.... Japp superenkelt! Om man inte väntar världens envisaste bebis.
Vi får se vad de säger i dag. Den ligger fortfarande kvar i samma läge så snittplanering blir det. Frågan är när och hur? Det känns som att det är väldigt nära till att jag får hålla min bebis i mina armar ❤ Pusshej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar