Ibland har man för höga förhoppningar... Jag trodde att Milo skulle bli lite lugnare, lite mindre klängig, lite mindre mammig efter helgen när han varit med Mamma, Dan och Emma... Tänkte att han kanske kunde inse att det faktiskt går att va ifrån mamma en stund, att det finns fler människor som faktiskt duger att va hos (även om mamma alltid ska va bäst ;-))... Men jag hade fel.
Det känns som att det hade helt omvänd effekt, idag har han klängt mer än vanligt.. Jag skulle hänga tvätten och så fort jag sätter honom på golvet så gallskriker han... Vad gör man, jag måste ju får upp tvätten och av tidigare erfarenheter så vet jag att det inte går att hänga tvätt med en hand... Så ja han får ju skrika tills jag är klar och kan ta upp honom igen... Jag lyckades efter lite mutande med leksaker och underhållning av Theo sminka mej imorse... Känner mej konstant stressad.
Idag har han inte velat sova nånting heller, han sov en halvtimme på dagen, han brukar sova typ två timmar om man slår ihop förmiddagsvilan och middagsvilan... men idag blev det en halvtimme... Man orkar ingenting, och jag vill ge Theo den tid han förtjänar, det är ju vår tid när Milo sover på dagen, men det blev ingen vår tid idag... Sen vid 16 tiden gick jag ner till gymmet, det va sååå skönt, jag behövde verkligen det, hade musik med mej för en gångs skull och det gick på något sätt mkt lättare då!
Under tiden jag va där så sov ju givetvis Milo i en timme...
Trots att han sov så lite på dagen så va det jättesvårt att söva honom även på kvällen, jag gick med honom minst en halvtimme... Hoppas inte detta är något som kommer vara någon längre period för det kommer jag inte orka... Hoppas verkligen inte att magsjukan kommer inatt för jag behöver verkligen sova... Snacka om biffiga armar jag kommer få sen efter allt bärande :-P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar