När vi kom fram till dagis o hoppade ur bilen hörde jag ett bekant ljud inne ifrån buskarna när jag gick förbi... En ledsen kille satt fast med sin väst i buskarna, va lite ledsen och ropade på fröken, men ingen fröken hörde honom. Usch ögonen tårades när jag sprang in och hittade min lille Theo inne i busken... Han blev så glad när jag kom. De andra hade börjat städa, och ingen va i närheten av honom. Fröknarna på hans avdelning hade planering idag så det va andra fröknar som hade hand om honom idag... Nu va det ju inte jättefarligt eftersom det bara va typ ärmen som fastnat, men tänk om han fastnat runt halsen eller nåt... fy! De hade väl antagligen varit iväg eftersom de hade västar på sig. Jag sa iaf till en annan fröken att han satt fast nere i buskarna, då sa hon att en annan kill nyss fastnat i cykelstället med sin väst... Kanske borde ta av västarna när de kom tillbaka till dagiset?
Nä usch va jobbigt att höra sitt barn sitta fast o verkligen ropa på hjälp utan framgång... usch usch. Han pratar om det nu när vi kommit hem med att fröken inte hörde honom och att han fastnat o va ledsen...Min lille älskling...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar