Får väl ta och lägga in en liten uppdatering om min klantighet...

Ja överlycklig över att äntligen få gå till gymmet igår studsade jag iväg på lätta fötter ;-) Har en liten ormfobi så när jag ska gena på baksidan av huset upp till vägen så hoppar jag liksom fram, ni kan säkert tänka er hur det ser ut :-P Men denna gången gick det inget vidare, jag skulle hoppa på en sten, men halkade, föll och vred till foten nåt fruktansvärt! Jag är inte så gnällig av mej men fan va ont det gjorde. Men som sagt jag har verkligen längtat till gymmet så jag tänkte att det går nog över... Haltade som en jag vet inte vad ner till gymmet. Vist kändes det men det va ju så kul o gymma så jag bet ihop! Simmandet fick Anna står för jag hängde i kanten av bassängen och hejjade på henne ;-) Gick inte alls att simma med fanskapet (foten alltså, inte Anna , hehe) Bubblade lite och sen fick jag skjuts hem. Satte mej ner i två minuter och kände att det inte va riktigt bra... Men jag bet ihop nattade Theo och satte mej en stund till... Nu bultade foten nåt kopiöst och såg inte frisk ut. Andreas fick sköta Milos nattning, jag kunde verkligen inte sitta upp... Resten av kvällen låg jag på soffan och lipade och vred mej av smärta. När det va dags att sova så va det inte långt ifrån att vi drog upp ungarna för att åka in till sjukhuset. Men jag höll ut, ville ju inte dra upp två ungar som sov så gott! Lyckades somna till en stund, med kläder och hela köret i sängen. Vaknade en stund senare då va det liite liite mindre bultande och jag hade givetvis lyckats bli kissködig... Det va bara att hoppa upp och hoppa in på toaletten, sen lyckades jag dra av mej kläderna och efter lång tid lyckades jag även somna!

Det är inte samma bultande känsla längre men jag har sjukt ont och kan inte ens röra golvet med foten. Andreas är på match och Theo är hos sin farmor. Har allt jag behöver inom räckhåll, ska jag gå nånstans så har jag vagnen här bredvid, kan liksom inte hoppa runt med Milo! Nåja, det är ju lite bättre så det går väl över, annars får vi åka in imorrn eller så...

Så nu har jag fått klaga av mej lite! Nu är inte smärtan det värsta längre, nu är det att jag vet att jag inte kan träna så mkt jag vill på ett tag, gymmet kommer jag inte vänta såå länge med för där kan man ju anpassa ganska bra, behöver ju inte använda foten så mkt. Men sjuukt pissigt är det här kan jag lova! Sjukt pissigt är det med att jag inte kan gå runt och bära på Milo som en normal människa, eller leka med Theo typ nåt... Skönt att hans farmor kunde ha honom idag iaf, för hans skull, han kan ju inte ligga inne i soffan hela dagen bara för att jag är handikappad!
Man blir så deppig när ALLA andra inte gör annat än tjatar om hur mycket de tränar och bla bla bla.

Har alltid tyckt att det är mesigt att stuka foten, haha, hur ont kan det göra liksom :-P Jo det gör ganska jä*la ont faktiskt! Det är nog en ganska grov stukning med...

Men hoppas att ni andra får en trevlig helg iaf ;-)